Levande

Jag såg en dokumentär om utomjordingar här om dagen vilket ledde mig till att på börja nästa verk med lysande tejp. Jag började på samma sätt som jag gjorde ljuset. Kom på en idé, lärde mig rita den på kartongpapper, klippte ut små bitar av självlysande tejp och täckte ritningen.

Nästa steg hade varit att tejpa den resterande delen med främst vit tejp för att gömma den självlysande tejpen. Men det tar väldigt lång tid. Så här bestämde jag mig att i fortsättningen när jag ska göra en sån här bild så ska jag börja med att tejpa hela med vit tejp så att det blir mycket mindre pill och små klippning och slöseri på tejp.

Jag har länge funderat på hur jag ska dölja denna bilden. Vad fungerar, vad passar, vad hade varit en kontrast till den. Så för tillfället så väntar denna bilden på att få ett lager som ät till för tända rum.

Jag har målat lite utan att tänka också. Det blev tokigt som väntat men ändå intressant tycker jag.

Jag började med med figuren som håller upp armarna som en triangel, och där efter svampen. Det känns fortfarande som att "alien" temat dröjde kvar i mig här. Så blev det sakta men säkert fler och fler saker, inget som i mina tanker var sammanhängande. Efter att bilden var klar så kunde jag hitta flera olika tolkningar av den. Jag kunde se en del som jag har tänkt på och pratat om som det kristna korset, utomjordiska figuren, cirklar, luvan med en spegel.

Jag ritade några såna bilder till under dagarna. här är nu den senaste jag har ritat. Den är också gjord utan någon tanke om vad det ska vara eller bli. 

Denna blev snäppet mörkare. Ormen bidrar nog en hel del till det. Men samtidigt i denna bild så ser man saker som är liknande till den andra bilden. Cirklar, ögon, något som kan vara religiös skrift. Jag hade svårare att hitta en mer sammanhängande tolkning av denna bilden. men det var kul att se resultatet. 

Jag bestämde mig för att göra något mer ljust. jag tycker om att rita solar och då tänkte jag att jag skulle rita en sol så som jag gör fast göra den med självlysande tejp. Och då utvecklades själva görande processen ännu mer. Om jag har vitt papper från början så slipper jag tejpa hela pappret med vit tejp. 

 

Jag lärde mig jonglera med eld under dessa dagar. Jag började tänka på om jag kunde applicera självlysande tejp till den aktiviteten. Så jag gjorde det till käglor, bollar och flowersticks. Det sken upp väldigt bra och såg nästan ut som om jag jonglerar med kryptonit. 

Här började jag tänka att det hade varit väldigt häftigt att göra någon form av performance med dessa redskap. Då hade det varit väldigt häftigt och jag sken upp också på ett sätt. Så jag tog en mask och la till tejp på den.

Breakthrough

Nu vet jag vad jag ska göra. Med tejp ska jag skapa konstverk. Och när man släcker så ska ett nytt motiv komma upp. Berättar mer i person...

Ut i den kalla naturen

Igår tog jag Dan Tommis råd för att komma igång med processen och inte känna mig låst och gick ut i skogen, med lite garn och lite andra saker som jag tog hemifrån. Visste inte vad jag skulle göra och vandrade runt i skogen och lät det komma till mig. Det var väldigt kallt och jag hade inga handskar med mig :/

Det första jag gjorde var att trä garn runt ett träd som hade fallit. Jag blev inte så nöjd. Kände att detta var inget jag ville fortsätta med. Blev för enkelt, för lite liksom.

Sen så tog jag en tom glasflaska som jag hade hemma och hade gjort en lykta av. Dekorerade den lite och letade efter ett träd jag hade kunnat sätta upp den i. 

Jag hände upp den med garn i ett träd, men efter bara några sekunder så föll den eftersom lågan brände sönder garnet. Så då tejpade jag den till ett träd istället.

En dam som var ute och gick med hunden kom förbi och frågade vad jag gjorde. Hon tyckte att det hela skulle bli roligt och trevligt för folk att se när de gick förbi. Jag gick hem och återvände en timma senare för att se hur det såg ut i mörkret. Men då hade ljuset slocknat... Och jag lyckades inte tända det igen för att jag var för kall och hade inte något att stå på för att nå upp. Så jag ska dit idag igen när det blir mörkt och tända det igen. Men jag behöver nog göra lite fler sådana här saker, kanske mer inomhus, innan jag hittar min väg.

Att hitta en väg

Tankarna går lite överallt då jag ska komma på vad jag ska göra för konstverk. Jag kommer på idéer hela tiden. Men lika snabbt som jag kommer på dem så ser jag slutresultatet som jag vill uppnå. Jag försöker istället att hindra mig själv från att tänka så. Många av de idéer jag får tar plats utomhus. Nu när jag skriver detta så tänker jag att det kommer vara kallt i utförandet. Jag tror att anledningen till att jag tänker att det ska göras utomhus är på grund av min bakgrund i graffiti. Ett verk är till för att ses av så många som möjligt och då försöker man sätta verket där folk befinner sig. Så detta har jag insett är lite av en begränsning i mina tankemönster. Men inte så allvarligt, nu när jag är medveten om det så kan jag gå runt det.

Jag tog en inspirations promenad innan idag och tänkte på denna uppgiften. En idé som kom till mig var att hitta olika sätt att laga saker som är trasiga runt om i staden. Som om det är någon stor spricka i marken så hade man kanske kunna fylla den med cement och göra det vackrare än den var från början. Eller om man sätter speglar kring lampor så att ljus sprider sig på något sätt. Alla dessa idéer är fortfarande utomhus och följer den klassiska graffiti andan, med att det görs i smyg och så att andra ska se det.

Jag tänker ofta på väldigt konstiga saker också. För mig är mycket av konsten jag ser, konstig (haha såg du vad som hände där). Ja den är "weird". Så jag börjar tänka på konstiga saker jag kan göra. Jag tänker inte på finhet eller ett budskap med det, utan mer att jag ska göra något konstigt, något "weird", för det är vad konst är. Ännu en begränsning jag har där. Men sakta men säkert så skalar jag fram allt mer den där saken som jag kommer vara bekväm med.

En berättelse kom till mig på typ en sekund igår när jag såg ett youtube klipp om arktisk. Jag har funderat på om jag kanske ska förverkliga denna berättelsen på papper, eller som en serie, eller en film. Bollar fortfarande med många idéer. Men hej, bättre många idéer än få tycker jag i detta fallet.

Så man känner ju sig lite vilsen. Men det sa ni också till oss att vi skulle känna. Så jag finner lite trygghet i det. Om jag får citera JRR Tolkien, "Not all those who wander are lost". Eller Lewis Carroll, se bild

   

BLOGG 4

De två senaste veckorna har vi deltagit i en mängd olika seminarier som har varit i en sociokulturell anda. Jag har aldrig tidigare fått uppleva sociokulturellt lärande i skolan på ett sånt berikande sätt som med Magnus. Sociokulturellt lärande etablerades i skrift av Vygotskij på en tid då behaviorismen var dominerande. I många fall så är behaviorismen fortfarande dominerande idag. Skolan är en av de få sakerna som inte har förändrats särskilt mycket på 100 år. Om man då kollar på andra ting så som, tv apparater, telefoner och bilar. Vygotskij menade att det finns mer till lärandet än att bara föra över information från en till en annan. Det fanns så mycket mer människan gjorde som att resonera, problemlösning och språk, som behaviorismen inte var intresserade av(Lundgren, Säljö, Liberg, 2012, s186).

I sociokulturellt lärande så lär vi oss främst av varandra, och har en baktanke att alla har gått olika vägar i livet och ser på saker ur deras egna perspektiv. Det är språket som är den dominerande medieringen i sociokulturellt lärande. Det är inte bara att mata in information till elever. Det handlar mycket om att göra informationen till sin egen, genom upplevelser, diskussioner och erfarenhet.

Den närmaste utvecklingszonen eller zone of proximal development är ett viktigt och bekant begrepp då det kommer till synen på lärande inom det sociokulturella perspektivet. Då den som ska lära sig något är tillgänglig till, och är inom räckhåll för att lära sig något, eller approprierar till sig något, så är de i den närmaste utvecklingszonen. Här är det viktigt för den som har en viss förmåga att agera som ett stöd för den som ska lära sig (Lundgren, Säljö, Liberg, 2012, s193). Ett vanligt begrepp inom denna lärande teori är scaffolding. Att den som lär sig får stöd där det behövs, tills den får allt mer balans och kan till slut stå på egna ben, till slut behärskar den nya förmågan och har gjort den till sin egen. Därifrån kan den stödja andra till att lära sig det som man själv just lär sig genom samma process, men anpassad till just den individen. Det sociokulturella perspektivet känner till att alla kommer från olika platser och har olika erfarenheter och unika perspektiv på omvärlden. Och det är de olika kulturella redskapen vi använder oss av som utgör vart vi kan gå näst i vårt lärande och kunskapssökande.

Det sociokulturella lärandet tycker jag klingar bra med bildanalys då det är utifrån varje individs perspektiv som bilden analyseras och tolkas av. Vi lägger alla mer eller mindre vikt och tid på olika ting beroende på vem vi är. Till exempel då man ska analysera en bild med semiotik, vilket är tecken analys, att läsa, tyda, förstå tecken (Eriksson & Göthlund 2012, s. 42). Vissa tecken betyder möjligtvis något annorlunda för mig på en viss nivå än för någon annan. Detta kan bero på den intersektionalitet man kommer ifrån. Om man är man eller kvinna, rik eller fattig, gammal eller ung, vit eller svart, eller vad det nu kan vara, så har men en relation till dessa tecken utifrån den man är. Det sociokulturella lärandet erkänner detta och jobbar utifrån det. Det ser det inte som något negativt och försöker istället uppmuntra att det finns mer att lära från olikheter.

I skolan, på bildlektioner, så kan jag verkligen se hur sociokulturellt lärande kan användas väl. Om inte så fruktar jag att det kommer bli allt för likt tecknings lektionerna förr i tiden då alla skulle lära sig rita på ett speciellt sätt, ett rätt sätt.

På en bildlektion då eleverna ska analysera en bild. Så kan det berätta för varandra vad de ser och varför de tänker så. Detta gör alla mer berikade då det får höra flera perspektiv och med det växa i sina tankar kring vad de själva tycker.

Det finns flera sätt att analyser bilder. Det är med semiotik, diskursanalys och dekonstruktion. Diskursanalys är nog den analysformen som är mest i den sociokulturella andan. Det hör man nästan i namnet på den. Kunna prata om en bild utifrån olika diskurser. På ett sätt så blir det alltid så då olika individer säger vad de personligen tycker om en bild.

Vi som framtida bildlärare har en viktig roll då vi lever i ett bild samhälle. Ett bild samhälle som verkar förlita sig allt mer på bilder och där de får mer plats och användning. I läroplanen står det ”Kunskaper om bilder och bildkommunikation är betydelsefulla för att kunna uttrycka egna åsikter och delta aktivt i samhällslivet. Genom att arbeta med olika typer av bilder kan människor utveckla sin kreativitet och bildskapande förmåga.” (Skolverket, 2011, s 28). Med sociokulturellt lärande där språket och kommunikationen är en central del så blir ens uppfattning rikare. Då bildkommunikation inte är självklar samma sak för alla behövs det diskuteras och tänka och få känna på olika synsätt och åsikter för att kunna få en sån bred förståelse som möjligt.

Lgr11 säger även ”Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa” ( Skolverket, 2011, s 28), med sociokulturellt lärande får elever ta del av många fler synsätt och med det så vidgas deras deras möjligheter för att utöva sin kreativitet.

Sättet som Magnus höll i seminarierna med oss gick väldigt mycket ut på att få in olika ämnen beroende på var diskussionerna gick. Till exempel om jag hade ritat en bild på en jacka med dragkedja så hade han gått in lite på dragkedjans historia, om att det är en svensk uppfinning och den har funnits si och så länge. Även om dragkedjan i bilden jag ritade inte var syftet eller det bilden vill förmedla.

En övning vi gjorde var att göra en satir på en bild på kungafamiljen. En satir är kort sagt förvrängt innehåll och perspektiv men ända samma grund. Om elever får i uppgift att göra satir på en bild och sedan förklarar och diskutera verket de har gjort så kan man dels få många nya ideér och tankar men även möjlighet att komma in i olika ämnen och lära sig nya saker, som till exempel Magnus gjorde med dragkedjan.

Jag anser att smyga in med olika ämnen och ta upp det mer intressant punkterna som samtalet har lett till, fångar elevers intresse mer än den traditionella metoden där man går igenom något uppifrån och ner.

En annan övning vi gjorde med Magnus var att göra frottage där vi gick ut i Göteborg och gjorde det på en staty. Då berättade han givetvis om statyn, dess historia och hur mansdominerad konsten var på den tiden, vilket man kunde se på statyn, till exempel att kvinnan representerades mer som något negativt jämfört med mannen. Utav de frottage vi gjorde skulle vi sedan göra en egen tolkning av de. Jag gjorde en elefant med en lång snabel som hen trasslat in sig själv i. Detta ledde till en diskussion om Ganesh, hinduiska elefant guden.

Referenslista

Lundgren, U., Säljö, R., Liberg, C. (2012). Lärande skola bildning.

Stockholm: Natur & kultur

Eriksson, Y., & Göthlund, A. (2012). Möten med bilder: Att tolka visuella uttryck (2., [rev.] uppl. ed.). Lund: Studentlitteratur.

Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Fritzes.

Hybrid-collage

Asignment

Gå ut och fotografera former i naturen och samhället. De former du ska hitta är:
Stjärna
Hjärta
Häst
Blomma
Pyramid
Båt

De behöver inte vara självklart, så länge du själv kan förklara din tolkning av bilderna.

BLOGG 3

BLOGG 3

Jag ser på det vidgade språkbegreppet som något som är väldigt viktigt. Jag är fortfarande lite kluven om jag ska säga nödvändigt. Där någonstans är jag, nästan nödvändigt men iaf väldigt viktigt. Tiden går bara snabbare och snabbare, det är svårt att hinna med. Även som en relativt ung själ i denna världen så får språket och sättet vi kommunicerar med varandra på en att känna sig gammal, som att man inte hänger med i dessa nymodigheter.

Detta kan ofta mötas med motstånd. Jag tror att det är pga att vi identifierar oss med det språk vi har och använder. Och då något nytt kliver in som hävdar att jag är här, jag är riktig och jag kommer att förbli. Då vill vi automatiskt skydda vår identitet för att vi känner att den blir hotad.

Givetvis kan vi komma över dessa tankar med lite sunt förnuft men det ger en liten bild av den uppförsbacken som det vidgade språkbegreppet har.

Nu pratade jag främst om nymodigheter. Bildspråket vilket egentligen är mer relevant till detta blogginlägg skulle jag inte tro möter motstånd på samma sätt som ord som ”lol” eller att använda särskilda appar för kommunikation. I det vidgade språkbegreppet då vi talar om bildspråket så tror jag att det ställs mot skriftspråket vilket i mångas ögon anses dominera den kommunikativa sfären. Det är svårt att argumentera emot det då det är så etablerat. Jag känner att mycket mer tid, tankar och engagemang bör ges åt bildspråket då det kan förmedla tankar och information på ett annat sätt. Möjligtvis ett bredare, djupare sätt. Ett sätt som är mer tolkningsbart och mer fritt. Bildspråket blir allt mer relevant i vårt samhälle också, då fler symboler används och hela internet generationen med emojis kan delta i en konversation.

Referens

Caroline Lidberg, Att läsa och skriva, kapitel Språk och kommunikation.

Verkastadsveckan

Jag måste säga att jag är lite besviken. Jag hade bildskapande där vi använde oss av program som photoshop, illustraitor och InDesign. Det kändes dels som att ”lärarna” inte hade så himla bra koll på programmen. Dels som att de inte riktigt hade någon bra planering på vad vi skulle göra. Som tur var så va dom väldigt trevliga. Det är möjligt att denna kritiken kommer pga att jag har tidigare arbetat en hel del i photoshop och gått flera lektioner i det. Och jag kände att min kunskap inom det fick mig att tycka att de de valde att lära ut var en konstigt sätt att gå.

Men processen för min del gick till på detta viset. Jag valde en bild som jag hade tagit på museet. Jag hade en idé om hur jag skulle appropriera den, men ju längre in vi kom under verkstadsveckan så tyckte jag mindre om idén och tiden höll på att försvinna, samt att min idé hade inget med dataprogrammen att göra.

Så jag satte mig en dag och bara började free flowa. Och så växte det fram en planet i rymden med gamla runstenar på.

När jag var klar tänkte jag: ok, nu har jag gjort något helt oplanerat och det blev detta. Jag tittade på den och var inte helt nöjd. Så då tänkte jag: ok, nu ska jag planera att göra något specifikt. Så jag bestämde mig för att göra en internet humor inspirerad bild. Så jag klippte ut en person i min bild. Och gjorde om den på olika sätt så att det blev olika händelser i varje bild. Detta fick mig att le en hel del och jag blev väldigt nöjd med helheten av mina två approprieringar av bilden.     

BLOGG 2

BLOGG 2

Jag har länge velat lära mig göra/rita serier. Jag har några vänner som är väldigt duktiga på det men det har aldrig blivit av. Jag såg riktigt mycket fram emot workshopen i serieteckning men då den inte blev av så hade jag inte tålamod kvar och bestämde mig för att lära mig själv. Jag har jobbat en del med film tidigare och håll på med storyboards i samband med det så därifrån har jag lite erfarenhet.

Jag gjorde några ritningar på huvudrollen i min serie. Allt som allt så blev jag väldigt nöjd med min serie och har faktiskt fått upp ett nytt fräscht intresse för att skapa fler serier. Jag tycker verkligen om då det är flera bilder som för en berättelse eller något framåt. Det är ganska stor skillnad på det och på en enstaka bild, fast i tid och rymd....

Något annat som också är flera bilder är ju animation och stop-motion. På något sätt så kommer bilderna till liv när vi sätter dom på ett sätt som gör dem rörande. Om vi till exempel kollar upp mot molnen så ser de stilla ut, men det är de inte. Sitter du där i en halvtimme och filmar dem, sedan så spelar du upp det du filmat fast med snabb hastighet så ser man väldigt tydligt att molnen inte står stilla alls. Men vår bild av moln är stilla. När vi tänker på regn så tänker vi generellt inte på något som är stilla, vi föreställer oss och tänker att något är i rörelse, förmodligen på väg ner mot oss.

Så jag uppskattar verkligen flera bilder just på det sättet att det kan förmedla ett tydligare budskap som är närmare vår verklighet.

Jag och Sean jobbade ihop med stop-motion. Vi valde att göra en reklamfilm för planeten jorden. Det hela gick väldigt bra. Ganska snabbt kom vi överens om att det hade varit häftigt att skapa en snurrande jord ute i rymden. Vi använde små svarta tavlor och kritor för att skapa rymden och stjärnorna. Vi använde lera för att skapa jorden och så försökte vi få kontinenterna att bli så sanna som möjligt.

Nu i efterhand så tycker jag att vi hade kunnat skapa en måne också, Jag känner att det hade gett mer visuellt underhållande. Jag tycker även att vi skulle tagit fler bilder och fått det mer glidit och finslipat, mindre hakigt helt enkelt.

Varför ska eleverna i skolan lära sig detta i bild? I läroplanen lgr11 står det att ”kunskaper om bilder och bildkommunikation är betydelsefulla för att kunna uttrycka egna åsikter och delta aktivt i samhällslivet. Genom att arbeta med olika sorters bilder kan människor utveckla sin kreativitet och bildskapande förmåga.”

”undervisningen i ämnet bild ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om hur bilder skapas och tolkas. Genom undervisningen ska eleverna få erfarenheter av visuell kultur där film, foto, design, konst, arkitektur och miljöer ingår.”

”elever ska ges möjligheter att utveckla kunskaper om hur man framställer och presenterar egna bilder med olika metoder, material och uttrycksformer” hur man framställer och presenterar egna bilder med olika metoder, material och uttrycksformer, ja, jag vet inte vad mer man kan säga om det. Där passar stop-motion in perfekt. Olika metoder, olika material och olika uttrycksformer.

”undervisningen ska bidra till att elever utvecklar förståelse för hur bildbudskap utformas i olika medier.” som jag påstod tidigare så får du mer utav flera bilder som har med varandra att göra. Möjligtvis ett tydligare budskap kan ges.

En av de viktigaste sakerna som arbete i stop-motion bidrar till är att:

”Eleverna ska utveckla sin förmåga att kommunicera med bilder för att uttrycka budskap”

Frottage och Cirklar

Vi har gnuggat och gnuggat och skapat något utav det vi har gnuggat. Detta var första gången som jag har utövat frottage. Jag blev väldigt positivt överraskad av den känslan man får då man gnuggar och ser att en bild kommer fram. Trotts att man gör mer eller mindre samma rörelse på alla papper för att få fram bilden så kan det bli en helt annorlunda bild. Det kändes på något sätt som att det var en själv som hade skapat det lejonet (Göteborgs vapen), och på ett sätt så gjorde man det.

Denna tekniken att få fram bilder skulle jag tro är en väldigt bra övning att göra i början av terminen med en klass. Då det är relativt enkelt att skapa något som tilltalar det estetiska ögat. På detta vis så hamnar all på en mer jämn nivå. Detta bygger trygghet i klassen då känslan av att inte våga pga att man tycker att någon är bättre än en själv inte har kunnat visas. Givetvis ska alla få sikta mot sin högsta potential, men i början för klassens trygghet kan detta vara en bra övning.

Sedan satte vi ihop bilderna till ett kollage. Vi gjorde ett träd av den platsen vi var på (götaplatsen). Vi motiverade det genom att skapa något som vi tyckte saknades på platsen. Utav götaplatsen gjorde vi ett träd, vi tog det som fanns där och skapade något som inte fanns där. Detta var en häftig tanke tyckte vi alla i gruppen och hade även kunnat vara en sätt att ta ann mer politiska frågor möjligtvis. T.ex. att om elever vill utövar Frottage på skolgården så kan de sedan få i uppgift att skapa en ny/bättre/annorlunda/mer anpassad skolgård som de vill ha/se.

Enso. Jag älskar cirklar. När jag fick höra att vi skulle arbeta med cirklar så blev jag givetvis väldigt glad. Den typ av övningen med cirklar som vi gjorde heter Enso. Vi skulle enskilt måla en cirkel på ett papper då vi försöker att vara i ett tillstånd av nuet. Att ha ett fritt, tomt sinne och fina lugn i övningen.

Jag tyckte väldigt mycket om denna övningen, men jag blev lite frustrerad då jag tyckte att jag bara gjorde en Enso som jag var nöjd med. Här lärde jag mig några saker. Dels att ju mer tid och övning jag lägger ner på något desto bättre kommer jag bli på det. Men också att ingen cirkel är bättre än den andre. I klassen gjorde vi en övning där vi sedan skulle sätta egenskaper till de olika cirklarna. Denna övningen hjälpte en att få mer känsla och förståelse och acceptans för de cirklarna som blev inte som man hade tänkt sig.

Jag tror att det är en bra övning för kropp och själ, men jag har svårt att se hur den kan övas en längre tid med barn. Det känns lite som att den kunskapen som är runt omkring Enso är för mogen för barn i låg och mellan stadiet. Men hej, jag kan ha fel. En bra lärare kan säkert väcka intresset och respektfullt deltagande i Enso.    

BLOGG1

Från att jag fick reda på att jag skulle studera till bildlärare denna terminen så har jag varit väldigt glad och sett fram emot att hålla på med bild och lära mig mycket om det. Då jag tycker om att rita och vill gärna kunna mer kring det på alla sett så är denna kursen väldigt givande.

Jag märkte ganska snabbt dock att mina förväntningar om att lära mig nya sätt att rita på, handlade mer om min egen utveckling inom det, än att bli lärd ett korrekt sätt att göra en viss övning på.

Det har varit mycket mer fokus på att alla kan rita, alla ska våga och vara bekväma i bildskapandet. En bra övning vi gjorde tidigt i kursen var att vi skulle rita av en person, med ens icke dominerande hand samtidigt som vi inte fick kolla på de papper vi ritade på. Alla sattes direkt på en och samma nivå där det var helt okej och acceptabelt att inte rita ”bra”. Bra existerade inte på samma sätt det handlade mer om att det var roligt. Ibland såg jag större leenden åt en bild som kanske skulle anses väldigt dålig än en bild som lyckades träffa närmare målet.

Det viktigaste jag tar med mig än så länge i denna kursen är trygghet. Som bildlärare så är det otroligt viktigt att eleverna känner sig trygga i att skapa bilder. Att den traditionella duktiga konstnären inte är den ändå och att det är inte just den bildläraren och skolan letar efter. Bildläraren och skolan letar efter vad varje elev har att ge, oavsett hur det ser ut, för det finns inget rätt och inget fel i den sammanhanget. Det gäller att skapa en sån miljö och atmosfär som bidrar till den trygghetskänslan eleverna kan behöva i bildlektionen.

Givetvis så har jag lärt mig en hel del om olika färger och deras kontraster och hur fler färger kan skapas av färger. Detta framförallt då vi målade med akvarellfärger, vilket var utmanande och roligt.

Mitt första självporträtt :)

Det känns som det är en av de små sakerna som borde finnas på folks buckeltlist.