De två senaste veckorna har vi deltagit i en mängd olika seminarier
som har varit i en sociokulturell anda. Jag har aldrig tidigare fått
uppleva sociokulturellt lärande i skolan på ett sånt berikande
sätt som med Magnus. Sociokulturellt lärande etablerades i skrift
av Vygotskij på en tid då behaviorismen var dominerande. I många
fall så är behaviorismen fortfarande dominerande idag. Skolan är
en av de få sakerna som inte har förändrats särskilt mycket på
100 år. Om man då kollar på andra ting så som, tv apparater,
telefoner och bilar. Vygotskij menade att det finns mer till
lärandet än att bara föra över information från en till en
annan. Det fanns så mycket mer människan gjorde som att resonera,
problemlösning och språk, som behaviorismen inte var intresserade
av(Lundgren, Säljö, Liberg, 2012, s186).
I sociokulturellt lärande så lär vi oss främst av varandra, och
har en baktanke att alla har gått olika vägar i livet och ser på
saker ur deras egna perspektiv. Det är språket som är den
dominerande medieringen i sociokulturellt lärande. Det är inte bara
att mata in information till elever. Det handlar mycket om att göra
informationen till sin egen, genom upplevelser, diskussioner och
erfarenhet.
Den närmaste utvecklingszonen
eller zone of proximal development
är ett viktigt och bekant begrepp då det kommer till synen på
lärande inom det sociokulturella perspektivet. Då den som ska lära
sig något är tillgänglig till, och är inom räckhåll för att
lära sig något, eller approprierar till sig något, så är de i
den närmaste utvecklingszonen. Här är det viktigt för den som har
en viss förmåga att agera som ett stöd för den som ska lära sig
(Lundgren, Säljö, Liberg, 2012, s193). Ett vanligt begrepp inom
denna lärande teori är scaffolding.
Att den som lär sig får stöd där det behövs, tills den får allt
mer balans och kan till slut stå på egna ben, till slut behärskar
den nya förmågan och har gjort den till sin egen. Därifrån kan
den stödja andra till att lära sig det som man själv just lär sig
genom samma process, men anpassad till just den individen. Det
sociokulturella perspektivet känner till att alla kommer från olika
platser och har olika erfarenheter och unika perspektiv på
omvärlden. Och det är de olika kulturella redskapen vi använder
oss av som utgör vart vi kan gå näst i vårt lärande och
kunskapssökande.
Det sociokulturella lärandet tycker jag klingar bra med bildanalys
då det är utifrån varje individs perspektiv som bilden analyseras
och tolkas av. Vi lägger alla mer eller mindre vikt och tid på
olika ting beroende på vem vi är. Till exempel då man ska
analysera en bild med semiotik, vilket är tecken analys, att läsa,
tyda, förstå tecken (Eriksson & Göthlund 2012, s. 42). Vissa
tecken betyder möjligtvis något annorlunda för mig på en viss
nivå än för någon annan. Detta kan bero på den
intersektionalitet man kommer ifrån. Om man är man eller kvinna,
rik eller fattig, gammal eller ung, vit eller svart, eller vad det nu
kan vara, så har men en relation till dessa tecken utifrån den man
är. Det sociokulturella lärandet erkänner detta och jobbar utifrån
det. Det ser det inte som något negativt och försöker istället
uppmuntra att det finns mer att lära från olikheter.
I skolan, på bildlektioner, så kan jag verkligen se hur
sociokulturellt lärande kan användas väl. Om inte så fruktar jag
att det kommer bli allt för likt tecknings lektionerna förr i tiden
då alla skulle lära sig rita på ett speciellt sätt, ett rätt
sätt.
På en bildlektion då eleverna ska analysera en bild. Så kan det
berätta för varandra vad de ser och varför de tänker så. Detta
gör alla mer berikade då det får höra flera perspektiv och med
det växa i sina tankar kring vad de själva tycker.
Det finns flera sätt att analyser bilder. Det är med semiotik,
diskursanalys och dekonstruktion. Diskursanalys är nog den
analysformen som är mest i den sociokulturella andan. Det hör man
nästan i namnet på den. Kunna prata om en bild utifrån olika
diskurser. På ett sätt så blir det alltid så då olika individer
säger vad de personligen tycker om en bild.
Vi
som framtida bildlärare har en viktig roll då vi lever i ett bild
samhälle. Ett bild samhälle som verkar förlita sig allt mer på
bilder och där de får mer plats och användning. I läroplanen står
det ”Kunskaper om bilder och bildkommunikation
är betydelsefulla för att kunna uttrycka egna åsikter och delta
aktivt i samhällslivet. Genom att arbeta med olika typer av bilder
kan människor utveckla sin kreativitet och bildskapande förmåga.”
(Skolverket, 2011, s 28). Med sociokulturellt lärande där språket
och kommunikationen är en central del så blir ens uppfattning
rikare. Då bildkommunikation inte är självklar samma sak för alla
behövs det diskuteras och tänka och få känna på olika synsätt
och åsikter för att kunna få en sån bred förståelse som
möjligt.
Lgr11 säger även ”Undervisningen
ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt
intresse för att skapa” ( Skolverket, 2011, s 28), med
sociokulturellt lärande får elever ta del av många fler synsätt
och med det så vidgas deras deras möjligheter för att utöva sin
kreativitet.
Sättet som Magnus höll i seminarierna
med oss gick väldigt mycket ut på att få in olika ämnen beroende
på var diskussionerna gick. Till exempel om jag hade ritat en bild
på en jacka med dragkedja så hade han gått in lite på dragkedjans
historia, om att det är en svensk uppfinning och den har funnits si
och så länge. Även om dragkedjan i bilden jag ritade inte var
syftet eller det bilden vill förmedla.
En övning vi gjorde var att göra en
satir på en bild på kungafamiljen. En satir är kort sagt förvrängt
innehåll och perspektiv men ända samma grund. Om elever får i
uppgift att göra satir på en bild och sedan förklarar och
diskutera verket de har gjort så kan man dels få många nya ideér
och tankar men även möjlighet att komma in i olika ämnen och lära
sig nya saker, som till exempel Magnus gjorde med dragkedjan.
Jag anser att smyga in med olika ämnen
och ta upp det mer intressant punkterna som samtalet har lett till,
fångar elevers intresse mer än den traditionella metoden där man
går igenom något uppifrån och ner.
En annan övning vi gjorde med Magnus
var att göra frottage där vi gick ut i Göteborg och gjorde det på
en staty. Då berättade han givetvis om statyn, dess historia och
hur mansdominerad konsten var på den tiden, vilket man kunde se på
statyn, till exempel att kvinnan representerades mer som något
negativt jämfört med mannen. Utav de frottage vi gjorde skulle vi
sedan göra en egen tolkning av de. Jag gjorde en elefant med en lång
snabel som hen trasslat in sig själv i. Detta ledde till en
diskussion om Ganesh, hinduiska elefant guden.
Referenslista
Lundgren, U., Säljö, R., Liberg, C. (2012). Lärande skola
bildning.
Stockholm: Natur & kultur
Eriksson, Y., & Göthlund, A. (2012). Möten med bilder: Att
tolka visuella uttryck (2., [rev.] uppl. ed.). Lund:
Studentlitteratur.
Skolverket
(2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och
fritidshemmet 2011. Stockholm: Fritzes.
