BLOGG 3
Jag ser på det vidgade språkbegreppet
som något som är väldigt viktigt. Jag är fortfarande lite kluven
om jag ska säga nödvändigt. Där någonstans är jag, nästan
nödvändigt men iaf väldigt viktigt. Tiden går bara snabbare och
snabbare, det är svårt att hinna med. Även som en relativt ung
själ i denna världen så får språket och sättet vi kommunicerar
med varandra på en att känna sig gammal, som att man inte hänger
med i dessa nymodigheter.
Detta kan ofta mötas med motstånd.
Jag tror att det är pga att vi identifierar oss med det språk vi
har och använder. Och då något nytt kliver in som hävdar att jag
är här, jag är riktig och jag kommer att förbli. Då vill vi
automatiskt skydda vår identitet för att vi känner att den blir
hotad.
Givetvis kan vi komma över dessa
tankar med lite sunt förnuft men det ger en liten bild av den
uppförsbacken som det vidgade språkbegreppet har.
Nu pratade jag främst om nymodigheter.
Bildspråket vilket egentligen är mer relevant till detta
blogginlägg skulle jag inte tro möter motstånd på samma sätt som
ord som ”lol” eller att använda särskilda appar för
kommunikation. I det vidgade språkbegreppet då vi talar om
bildspråket så tror jag att det ställs mot skriftspråket vilket i
mångas ögon anses dominera den kommunikativa sfären. Det är svårt
att argumentera emot det då det är så etablerat. Jag känner att
mycket mer tid, tankar och engagemang bör ges åt bildspråket då
det kan förmedla tankar och information på ett annat sätt.
Möjligtvis ett bredare, djupare sätt. Ett sätt som är mer
tolkningsbart och mer fritt. Bildspråket blir allt mer relevant i
vårt samhälle också, då fler symboler används och hela internet
generationen med emojis kan delta i en konversation.
Referens
Caroline Lidberg, Att läsa och
skriva, kapitel Språk
och kommunikation.
Verkastadsveckan
Jag måste säga att jag är lite
besviken. Jag hade bildskapande där vi använde oss av program som
photoshop, illustraitor och InDesign. Det kändes dels som att
”lärarna” inte hade så himla bra koll på programmen. Dels som
att de inte riktigt hade någon bra planering på vad vi skulle göra.
Som tur var så va dom väldigt trevliga. Det är möjligt att denna
kritiken kommer pga att jag har tidigare arbetat en hel del i
photoshop och gått flera lektioner i det. Och jag kände att min
kunskap inom det fick mig att tycka att de de valde att lära ut var
en konstigt sätt att gå.
Men processen för min del gick till på
detta viset. Jag valde en bild som jag hade tagit på museet. Jag
hade en idé om hur jag skulle appropriera den, men ju längre in vi
kom under verkstadsveckan så tyckte jag mindre om idén och tiden
höll på att försvinna, samt att min idé hade inget med
dataprogrammen att göra.
Så jag satte mig en dag och bara
började free flowa. Och så växte det fram en planet i rymden med
gamla runstenar på.
När jag var klar tänkte jag: ok, nu
har jag gjort något helt oplanerat och det blev detta. Jag tittade
på den och var inte helt nöjd. Så då tänkte jag: ok, nu ska jag
planera att göra något specifikt. Så jag bestämde mig för att
göra en internet humor inspirerad bild. Så jag klippte ut en person
i min bild. Och gjorde om den på olika sätt så att det blev olika
händelser i varje bild. Detta fick mig att le en hel del och jag
blev väldigt nöjd med helheten av mina två approprieringar av
bilden.