BLOGG 3

BLOGG 3

Jag ser på det vidgade språkbegreppet som något som är väldigt viktigt. Jag är fortfarande lite kluven om jag ska säga nödvändigt. Där någonstans är jag, nästan nödvändigt men iaf väldigt viktigt. Tiden går bara snabbare och snabbare, det är svårt att hinna med. Även som en relativt ung själ i denna världen så får språket och sättet vi kommunicerar med varandra på en att känna sig gammal, som att man inte hänger med i dessa nymodigheter.

Detta kan ofta mötas med motstånd. Jag tror att det är pga att vi identifierar oss med det språk vi har och använder. Och då något nytt kliver in som hävdar att jag är här, jag är riktig och jag kommer att förbli. Då vill vi automatiskt skydda vår identitet för att vi känner att den blir hotad.

Givetvis kan vi komma över dessa tankar med lite sunt förnuft men det ger en liten bild av den uppförsbacken som det vidgade språkbegreppet har.

Nu pratade jag främst om nymodigheter. Bildspråket vilket egentligen är mer relevant till detta blogginlägg skulle jag inte tro möter motstånd på samma sätt som ord som ”lol” eller att använda särskilda appar för kommunikation. I det vidgade språkbegreppet då vi talar om bildspråket så tror jag att det ställs mot skriftspråket vilket i mångas ögon anses dominera den kommunikativa sfären. Det är svårt att argumentera emot det då det är så etablerat. Jag känner att mycket mer tid, tankar och engagemang bör ges åt bildspråket då det kan förmedla tankar och information på ett annat sätt. Möjligtvis ett bredare, djupare sätt. Ett sätt som är mer tolkningsbart och mer fritt. Bildspråket blir allt mer relevant i vårt samhälle också, då fler symboler används och hela internet generationen med emojis kan delta i en konversation.

Referens

Caroline Lidberg, Att läsa och skriva, kapitel Språk och kommunikation.

Verkastadsveckan

Jag måste säga att jag är lite besviken. Jag hade bildskapande där vi använde oss av program som photoshop, illustraitor och InDesign. Det kändes dels som att ”lärarna” inte hade så himla bra koll på programmen. Dels som att de inte riktigt hade någon bra planering på vad vi skulle göra. Som tur var så va dom väldigt trevliga. Det är möjligt att denna kritiken kommer pga att jag har tidigare arbetat en hel del i photoshop och gått flera lektioner i det. Och jag kände att min kunskap inom det fick mig att tycka att de de valde att lära ut var en konstigt sätt att gå.

Men processen för min del gick till på detta viset. Jag valde en bild som jag hade tagit på museet. Jag hade en idé om hur jag skulle appropriera den, men ju längre in vi kom under verkstadsveckan så tyckte jag mindre om idén och tiden höll på att försvinna, samt att min idé hade inget med dataprogrammen att göra.

Så jag satte mig en dag och bara började free flowa. Och så växte det fram en planet i rymden med gamla runstenar på.

När jag var klar tänkte jag: ok, nu har jag gjort något helt oplanerat och det blev detta. Jag tittade på den och var inte helt nöjd. Så då tänkte jag: ok, nu ska jag planera att göra något specifikt. Så jag bestämde mig för att göra en internet humor inspirerad bild. Så jag klippte ut en person i min bild. Och gjorde om den på olika sätt så att det blev olika händelser i varje bild. Detta fick mig att le en hel del och jag blev väldigt nöjd med helheten av mina två approprieringar av bilden.