BLOGG1

Från att jag fick reda på att jag skulle studera till bildlärare denna terminen så har jag varit väldigt glad och sett fram emot att hålla på med bild och lära mig mycket om det. Då jag tycker om att rita och vill gärna kunna mer kring det på alla sett så är denna kursen väldigt givande.

Jag märkte ganska snabbt dock att mina förväntningar om att lära mig nya sätt att rita på, handlade mer om min egen utveckling inom det, än att bli lärd ett korrekt sätt att göra en viss övning på.

Det har varit mycket mer fokus på att alla kan rita, alla ska våga och vara bekväma i bildskapandet. En bra övning vi gjorde tidigt i kursen var att vi skulle rita av en person, med ens icke dominerande hand samtidigt som vi inte fick kolla på de papper vi ritade på. Alla sattes direkt på en och samma nivå där det var helt okej och acceptabelt att inte rita ”bra”. Bra existerade inte på samma sätt det handlade mer om att det var roligt. Ibland såg jag större leenden åt en bild som kanske skulle anses väldigt dålig än en bild som lyckades träffa närmare målet.

Det viktigaste jag tar med mig än så länge i denna kursen är trygghet. Som bildlärare så är det otroligt viktigt att eleverna känner sig trygga i att skapa bilder. Att den traditionella duktiga konstnären inte är den ändå och att det är inte just den bildläraren och skolan letar efter. Bildläraren och skolan letar efter vad varje elev har att ge, oavsett hur det ser ut, för det finns inget rätt och inget fel i den sammanhanget. Det gäller att skapa en sån miljö och atmosfär som bidrar till den trygghetskänslan eleverna kan behöva i bildlektionen.

Givetvis så har jag lärt mig en hel del om olika färger och deras kontraster och hur fler färger kan skapas av färger. Detta framförallt då vi målade med akvarellfärger, vilket var utmanande och roligt.