Att hitta en väg

Tankarna går lite överallt då jag ska komma på vad jag ska göra för konstverk. Jag kommer på idéer hela tiden. Men lika snabbt som jag kommer på dem så ser jag slutresultatet som jag vill uppnå. Jag försöker istället att hindra mig själv från att tänka så. Många av de idéer jag får tar plats utomhus. Nu när jag skriver detta så tänker jag att det kommer vara kallt i utförandet. Jag tror att anledningen till att jag tänker att det ska göras utomhus är på grund av min bakgrund i graffiti. Ett verk är till för att ses av så många som möjligt och då försöker man sätta verket där folk befinner sig. Så detta har jag insett är lite av en begränsning i mina tankemönster. Men inte så allvarligt, nu när jag är medveten om det så kan jag gå runt det.

Jag tog en inspirations promenad innan idag och tänkte på denna uppgiften. En idé som kom till mig var att hitta olika sätt att laga saker som är trasiga runt om i staden. Som om det är någon stor spricka i marken så hade man kanske kunna fylla den med cement och göra det vackrare än den var från början. Eller om man sätter speglar kring lampor så att ljus sprider sig på något sätt. Alla dessa idéer är fortfarande utomhus och följer den klassiska graffiti andan, med att det görs i smyg och så att andra ska se det.

Jag tänker ofta på väldigt konstiga saker också. För mig är mycket av konsten jag ser, konstig (haha såg du vad som hände där). Ja den är "weird". Så jag börjar tänka på konstiga saker jag kan göra. Jag tänker inte på finhet eller ett budskap med det, utan mer att jag ska göra något konstigt, något "weird", för det är vad konst är. Ännu en begränsning jag har där. Men sakta men säkert så skalar jag fram allt mer den där saken som jag kommer vara bekväm med.

En berättelse kom till mig på typ en sekund igår när jag såg ett youtube klipp om arktisk. Jag har funderat på om jag kanske ska förverkliga denna berättelsen på papper, eller som en serie, eller en film. Bollar fortfarande med många idéer. Men hej, bättre många idéer än få tycker jag i detta fallet.

Så man känner ju sig lite vilsen. Men det sa ni också till oss att vi skulle känna. Så jag finner lite trygghet i det. Om jag får citera JRR Tolkien, "Not all those who wander are lost". Eller Lewis Carroll, se bild